Sanna Isidorsson!

Q / A

Varför började du att blogga?

För att vara ärlig så följde jag "trenden" när jag var runt 8. Mina äldre kompisar bloggade väldigt mycket, fixade och trixade med sin design hit och dit och jag blev såå inspirerad. Jag skapade en egen blogg men sög verkligen på det här med design.. Så det fick mina kompisar fixa åt mig och jag höll mig till att skriva om vad jag gjorde om dagarna. Som en liten dagbok på nätet. 

Vad skulle du ta med till en öde ö? 3 saker. 

Daniel, för jag klarar mig inte utan honom. Choklad, för jag klarar mig inte utan det. Och en jordgubbsodling, vill hålla mig sysselsatt på ett gott vis. Hur? På en öde ö? Det vet jag faktiskt inte, men jordgubbar är gott. 

Favorit mat?

Älskar mat, all möjlig mat, men nu till våren och sommaren kommer ju alla dessa fräscha sallader.. Som hemmagjord kall potatissallad, jordgubbsallad eller melonsallad.. Åh, så mumsi.

Hur ser du dig själv om 5 år?

Om 5 år är jag alltså 23 år, när jag är 23 år vill jag bo ihop med honom, studera det jag verkligen vill och kunna vara så stolt över volontärresan jag ska ha hunnit med.

Drömresan?

Sen jag började högstadiet har jag haft som dröm att åka på en volontärresa. Där jag jobbar gratis med att hjälpa utsatta djur och även i skolor bland barn. Det här är något jag kommer göra efter gymnasiet, så det ska bli av. Har alltid drömt om New York och Australien också, vilket är klart att båda resorna blir av nu. Woho!

Vart ser du dig om 10 år?

Exakt samma som den frågan med fem år framåt. Bara att jag inte vill vara kvar i Stockholm och att jag kanske har klämt ut en liten godbit. Barn alltså, haha. 

Favoritserie?

New girl och Friends, utan tvekan.

Favoritfilm?

Ser på så många filmer och tycker att det finns så många bra.. Men ingen som har fastnat och tagit titeln som favorit.

Någonting vi inte vet om dig?

Haha ja oj.. 

1. Undviker fortfarande A-brunnar, händer att jag går på dom men gör det helst inte.. Det har blivit sånt obehag sen jag och min kusin var små och hon verkligen skrek och knuffade bort mig från dom. Haha.

2. Måste ta bort minst 3 lager av osten innan jag kan äta den. Oavsett om den är alldeles ny eller redan öppnad. 

3. Jag har atsma, mjölkprotein-allergi, väldigt känslig för gluten och pollenallergi. 

4. Dricker inte läsk. Inte för att det är onyttigt, utan för att det inte alls faller mig i smaken. Ska jag ha något att dricka ska det vara ett kallt glas vatten, bärig smoothie, en latte eller en varm kopp te.

5. Jag har aldrig rökt en cigarett! Och jag är väldigt väldigt stolt över det. 

6. Sätter ALLTID på kranen när jag ska gå på toa, även fast det endast är jag hemma. 

7. Jag har en tendens att glida in på andras dialekter när jag pratar med folk. Tro mig, aldrig för att håna..

8. Jag kan vara väldigt blyg och försiktig, men är jag trygg i någons sällskap, ja då är jag en galen liten prick. 

Nej kan hålla på hur länge som helst med det här! Men det ska jag ej.. Nu ska jag svara på resten!

Hur lång är du? 

 

Jag är 1,56 kort!

Hur fick du ditt jobb? 

Jag var ute efter ett extrajobb som barnvakt/barnflicka redan från början så jag sökte lite på nätet och hittade barnflickans hemsida. Jag hörde av mig till dom och fick komma på intervju väldigt snabbt, jag matchades även med en familj väldigt snabbt vilket var så skönt! Idag trivs jag jättebra med mitt jobb, umgås och vaktar två fina killar och har två underbara chefer!

Vad brukar du och Daniel göra när ni är med varandra?

Oj.. det kan se så olika ut. Bara vara, gosa, se på film, serier, laga god mat tillsammans, äta god mat ute, umgås med de övriga i familjen, dra en runda på stan, gå promenader, ta en fika någonstans, plugga, fåna oss, reta varandra, resa, gå på bio. Ja allt möjligt!

Vilken linje går du?

Jag går en danslinje. Men jag dansar ju inte längre eftersom jag inte mår så bra psykiskt. 

 

Spöken

 

Idag har jag inte haft mycket kraft på benen alls. Jag hade ett prov på morgonen, som inte gick som väntat.. Men jag försökte skaka av mig det och skyndade mig iväg till min psykolog. Pappa följde med idag också. Och det var nog det tuffaste samtalet jag någonsin varit med om. Jag sjukanmälde mig direkt från eftermiddagens lektion och låste in mig på rummet. Jag kunde inte känna något, inte säga något, inte göra något. Jag satt inne på mitt rum i en timme, och bara tittade, innan jag slocknade av utmattning. Jag har pratat lite om tankar kring ätstörningar och andra stressmoment här på bloggen, och just nu vill jag inte ta det större än så, men jag behöver mycket mer hjälp än vad jag har trott innan. Jag har blivit ledd av ett spöke som har sagt åt mig vad jag får och inte får göra, och det spöket har varit så otroligt taskig mot mig, det spöket bör inte få finnas, men det spöket dyker alltid upp. Alltid.

 

Stress & press

Har blivit så stressad när det gäller skolarbeten nu, visst är det mycket, men det sitter mer i prestationen för att vara ärlig. Jag erkänner mig själv ha varit väldigt slö genom hela ettan, det var ett år då mycket saker hände och skolan var verkligen inte prio ett för mig. Men nu i tvåan har jag tagit mig upp på stegen och tagit stora kliv inom många saker. Inte bara i skolan. Och jag trivs i att sånt går bra, jag trivs i att gå framåt, vilket har gjort att jag mår en gnutta sämre då saker går bakåt. Jag antar en liten rädsla för misslyckande har fastnat i mig.

Kom inte hem förrän 20.00 ikväll då jag har varit barnvakt, men satte mig direkt och läste in mitt tal som jag ska hålla imorgon. Kommer prata lite om psykisk ohälsa och kuratorsgrupper, något jag ändå har starka åsikter om och kan relatera mycket till själv.

Nu, nu tänker jag slänga täcket över en utmattad kropp och släcka ögonen för natten.

Jag vill

Övernatta på någon fin strand, när det är sådär stjärnklart.

Ta en lååång roadtrip med vänner eller pojkvän.

Ha en kvällsdejt på något amerikanskt nöjesfält, äta en massa socker och vara lekfull.

Bo i en helt egen lägenhet, med honom, inreda exakt så som vi vill ha det tillsammans.

Jobba med det jag drömmer om.

Ha en picnick-dejt under ett sånt där stort träd, i en avslappnad och vacker miljö, bland sol och kyssar. 

Adoptera en liten valp och döpa den till Kenai.

Åka på en volontärresa, där jobbet är fokus på barn och djur. 

 

Q/A + shoes

Q - Hur har du råd med så mycket? Resor, kläder osv..

 

A - Jag sparar. Tro det eller ej, men jag har faktiskt levt på mina studiebidrag ett långt tag, jag har bara satt upp mål och sparat till det. Såklart så har mamma och pappa betalat nödvändiga saker och bjudit på några saker och ting då och då. Men jag vill betala mina egna saker, vilket är lättare nu då jag har en egen inkomst också. Har några trick som har fungerat väldigt bra för mig..

 

Skippa småköpen, handla det du behöver. Att gå förbi ett café eller en butik som har 50% rea på vägen hem kan ofta förekomma.. Det kan handla om en liten godisbit, matbit eller dricka på macken för 50kr eller en tröja som inte är något speciellt men som ändå är så pass billig att den kostar 100kr, varför inte passa på liksom? Det kan handla om att ha små kontanter ute som man vill göra av med, bara för att dom finns där. Gör inte det! Tänk efter på alla småköp som egentligen inte betydde så mycket, som skulle kunna täcka en stor summa i din plånbok just nu. Med den stora summan vill vi ju köpa något vi behöver, eller något som vi verkligen vill ha istället. Är du sötsugen, kolla i skafferiet om det finns några ingredienser du kan göra något gott på. Då blir hela familjen glad!  

Rensa garderoben, sälj sådant du inte använder längre. Det är inte roligt med kläder som bara tar plats i garderoben, kläder man inte alls använder längre. Rensa, ta kort, lägg ut på blocket/tradera, köp och sälj, eller gör en liten bloppis! Det tjänar du pengar på, och någon annan får användning av kläderna istället. 

Har du något mål, skriv upp det. Jag ska resa till New York i sommar, och när jag väl är där så vet jag att jag VILL och KOMMER shoppa en hel del.. Så jag har gjort ett litet inspirations collage med anteckningar och bilder på new york och valt en summa pengar som jag ska stoppa undan till resan varje månad. Genom att se hur mycket pengar det fylls på blir det bara roligare och roligare att spara. 

 

 

Tänker fortsätta på det här med ämnet.. men är det någon som är intresserade av dessa skor så lämna ett mail till sanna.isidorsson@gmail.com. Skorna är urläckra! Strl 37, från ZARA. Är tyvärr lite för stora för mina små fötter.. Alltså är dom knappt användna, haft dom ute endast en gång. 

 

 

Q & A

Q - Vad använder du för rött läppstift? Du passar jättebra i det!

A - Vad glad jag blir, tack så mycket! Jag använder MAC´s Russian Red (matte), och sätter aldrig på ett läppstift utan en läppenna.. Så till mitt röda använder jag Isadoras Ruby Red lipliner. Suveränt!

 

Q - Varifrån kommer swimsuitsen?

A - Baddräkterna hittar ni på bloomingdales!

 

kärlek, den starkaste medicinen

Det var inte förrän i årskurs nio det kom på tal. "Ätstörningar, det är inget man vill ha. Det får kroppshåret att växa och man luktar illa". Mycket mer än så fick vi inte ta del av. Vi fick inte lära oss, bara höra att det var äckligt. Dom visste. Hur dom skulle påverka. De svaga punkterna kände dom till. För vem ville vara äcklig?

Årskurs 7. Ny skola, nya människor. Jag kunde börja vara den jag ville vara. Jag fick chansen att börja om. Det var nu jag började bry mig om vad andra tyckte, det var nu jag blev rädd men ändå sedd. Kommentarer hit och dit.. "fyfan vad fet.. tjockis.. du är så fin.. åh vad jag önskar att jag hade din garderob.. du spelar bara dum för att få uppmärksamhet..". Jag är säker på att ALLA har fått en massa olika kommentarer som sitter kvar så starkt ännu idag, fina men också väldigt fula. Jag blev sedd, jag fick kommentarer, både positiva och negativa. De negativa är alltid starkare. Deras ord blev mina tankar. Och det var nu jag blev rädd. Rädd för att inte bli omtyckt, rädd för alla negativa kommentarer. Blev jag inte omtyckt, fick jag höra något negativt, då följde jag med på linjen, jag slutade också tycka om mig själv, och jag såg allt mer negativa saker hos mig själv. Det var något som gjorde det så lätt för mig att gno in vad alla andra tyckte i mina egna tankar och känslor. 

Årskurs 8. Det var aldrig en tävling för mig, jag ville bara inte vara det dom sa att jag var. Ska jag vara ärlig är det inte mycket jag kommer ihåg från detta år mer än att det var nu det gick utför. Inte mycket till mat, och nerbrytande av muskler. 

Årskurs 9. En känsla av frihet, frihet från tankar om att hata mig själv, men sanningen var den att det hade blivit en vardag för mig så jag kände inte av det längre. Jag förstod inte, jag var inte ledsen, jag grät inte, jag mådde bra, för jag blev bara smalare och smalare och konstigt nog slutade jag få så äckliga kommentarer. Då var det dags för det där utvecklingssamtalet med min mentor. Vi gick faktiskt inte igenom något skolämne det mötet.. "Sanna hur mår du? vi lärare på skolan har diskuterat och vill ta upp en sak. Du har gått ner i vikt väldigt snabbt, och som lärare har vi ansvar att ta upp det här, till både dig och dina föräldrar". Det var alltså nu jag kollapsade. Tårar, floder av tårar, smärta, ilska, jag var arg. Jag blev så arg på dom som tyckte om mig allra mest, jag blev så arg på dom som brydde sig allra mest, jag blev arg och trodde att dom skulle ta ifrån mig något jag hade jobbat på i år. När det egentligen var de andra jag var så förbannat arg på, de som hade fått mig att jobba på ett sånt innerligt ohälsosamt liv i år. De som spred värdelösa negativa kommenterar. De som hade så förskräckligt fula ordförråd. De som redan var så osäkra i sig själva. De som tog något från mig, som jag aldrig riktigt kommer få tillbaka.

Idag har jag en rädsla, en rättare sagt fobi för att inte bli omtyckt, även av mig själv. Idag får jag en fruktansvärd ångest av att höra något som trycker ner mig, känna något som trycker ner mig. Det är en sån fruktansvärd ångest som kan resultera i panik och det slutar med att jag ligger ner skrikandes medan jag försöker hitta andan. Så långt har det gått för mig idag. Ord, blickar, gester kan skada mer än vad man kan inbilla sig ibland. Och jag ber er, var snälla. Sprid kärlek. Rädda ett hjärta varje dag genom att kasta ett leende, ett hej eller någon fin kommentar. Gör det! Och det gäller även till er själva. För ni behöver det, ni behöver ge det. Jag behöver det, jag behöver ge det. Vi är alla människor, vi har alla känslor, vi har alla svårigheter och vi är alla olika. Men vi är alla värda, såå mycket! 

 

En stor kram till er allihopa, en känslofull lördagskväll som denna! 

 

spring

Minsta lilla just nu och jag lägger bara av, mina känslor springer runt och leker på räls och jag kan inte säga att jag mår nå vidare bra. Ett stort förlåt till familj, vänner och kärlek. Inget lexikon i världen kan hjälpa mig sätta ord på hur ledsen jag är över allting, och inte hur mycket jag verkligen uppskattar er hjälp. 

Något som är bra är att jag jobbade min första dag idag och det gick bättre än vad jag trodde, trivs så med familjen. Nu ska jag sätta på mig träningskläderna och springa bort lite tankar! Behöver lite vår, ljusa morgnar, sol och fågelkvitter just nu. Och en massa picknickar! Med jordgubbar.. melon.. vindruvor.. mormors saft.. kakor.. osv, drömma kan jag alltid oavsett humör!

Det allra finaste

Det allra finaste.

Att fastna i varandra. 

Där liggandes i soffan, kyssandes, så våra varma koppar te förvandlas till kalla, och på någon sekund så är dagen förbi. 

Låta fingrarna måla små mönster på varandras hud.

Vakna mitt i natten, lägga huvudet försikigt på ett bröst, somna om till rytmen av hjärtslag. 

Aldrig känna igen sig i sorgliga låttexter. 

Med lakan som luktar honom. 

 

 

Nothing will work unless you do

Ätstörningar, skilsmässa mellan föräldrar, en flytt långt ifrån mamma, en tappad relation till pappa, prestationsångest och depression.

Han la sin varma arm runt om mig och i mitt knä låg hon och frågade om vi kunde spela bamse tillsammans, på nedervåningen satt resten och umgicks. Närheten och värmen från alla kändes ändå upp till mig, och bara fanns där i mig. Ett rus, en känsla, ett hem.

Det var även söndag, och söndagar innebär alltid ett farväl, en tågresa, en rädsla och en ensam lägenhet. Söndagens rädlsa har bara blivit större och större, jag har sett den åka som ett tåg på en tågräls och igår tog tågrälsen slut. Rädslan exploderade och rann över bägaren. Jag har samlat på mig för mycket och mitt psyke, min kropp har sagt ifrån nu. Jag kan inte samla på mig mer och låta mig må som jag mår. Jag måste ha en förändring. Så igår bröt jag ihop, jag ville inte åka från den känslan som talar om för mig att jag faktiskt är hemma, jag ville inte komma fram till en ensam och tyst lägenhet, jag ville inte vänta på att pappa skulle lämna ett meddelande om att han inte kommer hem på kvällen, eller att han gör det och hittar något att höja rösten över istället, jag ville inte gråta över att det var skola dagen efter. Igår insåg jag att det går inte att stapla på med mer rädslor längre så jag tog ett steg, jag tog ett beslut om att inte bara tänka förändring utan att faktiskt göra en förändring.

Jag kan inte gå kvar på den skolan jag går på idag. Jag trivs inte alls och det händer att jag blir full av tårar när jag går ut från dörren hemifrån och mår illa när jag går in genom skolporten. Att gå en danslinje kan medföra en väldigt stor kroppsfixering och prestationsångest, vilket jag har fått och känt på sistone men nu är det inte bara det. Tyvärr så är det själva skolan i sig, jag mår verkligen inte bra av att vara där och kan inte försöka längre. Det har gått så pass långt att jag är beredd på att gå om i någon annan skola om det nu skulle behövas, och det är endast ett friskhetstecken, att jag själv har kommit fram till det. För jag måste fixa mig själv, innan jag fixa någonting annat.

Jag behöver söka hjälp hos en riktig psykolog och ge upp de besök jag har hos en kurator på ungdomsmottagning. Ja det har hjälpt att få prata med någon men jag behöver mer hjälp än vad jag har trott tidigare.

Jag ska ge ut alla mina känslor till pappa, jag ska för sjutton berätta hur jag känner och jag hoppas han är vuxen nog och tar till sig det så vi kan jobba på att bli en familj igen. För en familj är precis vad jag behöver just nu.

 

Jag vill inte

"Varför vill du ens göra så?"

Jag vill inte gå och lägga mig för att slippa känna magen skrika efter mat. 

Jag vill inte vara rädd för kolhydrater. 

Jag vill inte skyffla ner hälften av mina portioner i skräpkorgen. 

Jag vill inte göra vänner, familj ledsna och oroliga. 

Jag vill inte äta mina måltider ensam, så jag slipper tvinga i mig mer. 

Jag vill inte träna flera gånger om dagen, veckan ut. 

Jag vill inte hoppa över frukosten för att magen ska kännas tommare under dagen. 

Jag vill inte hoppa över dagens måltider om jag äter godis.

Jag vill inte, det är sjukdomen som vill.

 

 

klär av mig naken

Jag har kommit till den delen, den lite större delen, jag kommer nämligen ta av mig naken nu.

Ätstörningar, jag vet att det är en kamp som så många fler än vad man tror slåss med. Jag fick ätstörningar som 14 år, och det lever jag med än idag. Mer eller mindre. Jag har alltid haft ett väldigt känsligt psyke och är svagare på insidan än vad jag signalerar på utsidan. Är oftast väldigt glad och sprallig, och peppar alltid till mat och godis tillsammans med familj och vänner. Många såna signaler ger jag ut för att dölja hur jag egentligen mår eller känner innerst inne, vilket jag gör omedvetet. Det är så svårt att se vilka som egentligen gömmer sig bakom allt detta. För vem som helst kan göra det, och nästan alla gömmer sig för det. Gömmer sig genom att visa en helt motsatt sida. 

Jag tänker inte klä mig av naken nu för att få någon slags form av uppmärksamhet, jag tänker klä av mig naken för att strida mot mina rädslor, min ångest, jag tänker kasta mig mot allting. Att prata om det här och erkänna hur det verkligen är, står till eller hur man faktiskt tänker är den absolut jobbigaste delen. Men jag tror att den här delen kommer ta mig ett hjälpande steg på vägen. Ett hjälpande steg som talar om för mig att jag får må dåligt, jag får tycka dåligt om min vikt, om min kropp, utan att behöva skämmas. Utan ett ständigt tänkande om vad dom andra ska tro och tycka om mig nu. Men jag är fortfarande hon, den glada och spralliga tjejen som är galen i choklad. Jag är fortfarande hon som mår väldigt bra men också får må dåligt. 

Jag tänker klä av mig naken här på bloggen lite då och då nu framöver, för min skull, för att jag ska vinna över min ångest.   

En sådan där

1. Om du fick välja att leva i en TV-serie, vilken skulle du välja att leva i då?
Vänner, solklart! Vill ha en gnutta av varje karaktär i mitt liv haha. 

2. Vad ville du bli när du blev stor när du var barn?
En prinsessa och programledare för bolibompa. 

3. Vilken är din favoritdoft?
Av allt som finns att dofta på i hela världen? Oj! Den listan kan göras lång, men jag gör den lite kortare.. Våfflor i Gamla stan, svenska jordgubbar, eld i öppna spisen, frukt från marknaden utomlands, godis i lösvikt, bageriet tidigt på morgonen,  kokos, Medelhavets salta vatten, han, nytvättar hår, nytvättade kläder, NU ORKAR JAG INTE MER!

4. Om du var en stor stenbumling, var skulle du vilja ligga still då?
Antingen vid något vackert, stillsamt och rofyllt ställe. Helst där endast mina nära får vistas. 

5. Du får veta att jorden kommer gå under om tolv timmar. Vad gör du?
Samlar familjen, har chokladkalas, går igenom bilder och minnen och bara skrattar, pussar en massa på alla!

6. Vad tror du skulle vara annorlunda i ditt liv om du var av det motsatta könet?
En hel del faktiskt, tror jag.. 

7. Vilket är ditt favoritverktyg?
Klipper i allt, så sax! Eller.. aa sax. Kan ej bita på mina naglar så skulle sluta väldigt illa utan sax. 

8. Vad gör du om tio år?
Vad jag gör om tio år? INGEN ANING. Men visst har jag drömmar. Om tio år är jag 27 år och då bor jag väldigt gärna i en villa i ett mysigt område i någon mysig stad. Där vill jag bo tillsammans med min fina som står mig så nära hjärtat idag. Tillsammans med våra barn och en liten glad varelse på fyra ben och med en viftande svans. Jag vill jobba med något jag verkligen trivs med och som intresserar mig till hundra. Det vill jag göra om tio år. Sen vet jag att det är ganska kort tid för de drömmarna jag har vid den tiden. Men jag drömmer iaf.

9. Vilken är din bästa danslåt?
Dansar ju nästintill varje dag, till en massa olika typ av låtar. Men när jag vill lätta på hjärtat här hemma brukar jag sätta på Looking Too Closely och bara finna mig i det, den är så skön och det känns alltid så bra.

10. Om du var skitbra på att sy, vad skulle du sy då?
Om jag var riktigt skitigt bra på att sy skulle jag sy min kommande balklänning! För det är så svårt att hitta en som ser ut precis som jag vill ha det.. Men nu är det inte så och jag skulle aldrig våga sy min egna balklänning haha. 

11. Hur skulle du hantera situationen om du vann typ 108 560 000 euro?
Skulle inte kunna hantera den situationen alls. Faktiskt. 

12. Vad tycker du om ordet "hen"?
Det är väl ett bra ord, bra att använda i vissa sammanhang. Men ibland låter det faktiskt lite tramsigt. 

13. Vilket är ditt bästa recept och varför?
Mina hallonbollar, åh vad längesen.. Så fräscha och goda. Bara smälter i munnen. Det bästa är ju att det är godis-gott och väldigt nyttigt.

14. Vad tycker du om köttkonsumtion?
Kött är gött. Nej men jag vill iaf ha det ekologiskt och miljövänligt. Jag vill veta att det har gått till på ett bra sätt. Speciellt när det gäller djur.. 

15. Är du beroende av något?
Choklad, Daniel, dans. 

16. Vilken musik triggar din nostalgiska sida mest och varför?
Haha Shakira, kommer ihåg att mitt mål som yngre var att kunna dansa som hon gjorde på sina videos.

18. Har du något riktigt bra husmorstips?
Städa bör man, jo men det var väl typ det.

19. Finns det någon reklam du tycker är bra?
Alltid ICAs! Deras reklam som visas nu är verkligen så fin. 

20. Är du lik dig nu, som du var när du var barn?
Både ja och nej. 

Randigt

Ja det tar på mig att förstå att jag har hamnat i den rutan jag var i för 3 år sen. Jag mår så bra, men har man varit i den rutan en gång finns den alltid med på vägen. Mer eller mindre. Och nu börjar det bli mer igen. Trots att jag mår så bra som jag gör nu tar det här ner mig ändå. Det kommer ta ner mig tills jag hittar upp igen. Det är tid det handlar om, tid och tro. Jag kommer ge mig själv tid, och jag kommer börja tro. Men inte just idag. Så jag kommer vara lite randig framöver igen..

17 september

Jag har varit så makalöst trött idag. Mina ögon slog verkligen igen under min två sista lektioner. Har varit såhär hela den här veckan. Ska bli så skönt med helg och honom, även fast jag har en del plugg att göra. 

Sitter med mitt plugg just nu och ska snart iväg och handla, ska nämligen baka lite glutenfritt knäckebröd för första gången ikväll haha.. Är så ny med all denna allergi och vill lära mig att göra eget istället för att köpa färdigt hela tiden. Blir mycket godare så också!