Sanna Isidorsson!

All ilska till måndag

Jag har haft en sån fin helg tillsammans med familjen i hälsingland. Men min start på den nya veckan har inte varit lika fin. Framförallt så skäms jag över mitt land, jag är rädd och besviken. Och ja, det är valet jag syftar på. Utanför tänkandet på valet så har hjärtat mitt varit med om en sån oerhört tråkig sak idag. Tycker så synd om honom, och är även där riktigt besviken på folket vi lever bland. Jag har verkligen varit sur, riktigt förbannad idag. Fy. 

10 saker jag tycker om

1. Främlingar som ler när man möter varandras blickar

2. Nytvättat och fönat hår som man inte kan sluta dra fingrarna genom

3. Allra första början på en resa, då man står där på arlanda och skrattar åt varandras pass

4. Vara tidigt ute en helgmorgon och få det allra färskaste och nybakta brödet på ett bageri

5. När Daniel sträcker ut sina armar och gör den där minen, som visar att han vill ha en stor kram

6. Lyxa till vardagar med att äta ute på restaurang 

7. Stöta på nytt folk som förstår mig direkt

8. Sena kvällspromenader med den lugna spotifylistan 

9. Prata med mig själv när jag lagar mat eller bakar, så jag vet om jag gör det bra eller dåligt haha

10. Min mammas min när hon får en present av mig

I ett hus gjort av glas

Jag är så kall, jag har nog aldrig varit såhär kall. Det var nyss som jag tappade andan, kontrollen och föll. Jag föll bokstavligen ner till botten, jag fick ett litet skrapsår på kinden som ett bevis på att ansiktet/huvudet fick ta emot smällen först. Det var en av flera smällar för just den här kvällen. 

Just nu behöver jag se någonting annat än suddiga väggar och rädslan för det jag egentligen inte kan se, så jag sätter mig här och skriver av det hjärtat blöder.

 

En början

Jag vill ha den början, jag vill ha den tystnaden, den spänningen, den nervositeten. Jag vill vara rädd för att förstöra stämningen. Att bli bekräftad utan ord. Även fast jag vet att det bara är början på något så större, så saknar jag fortfarande den allra första början och alla dess känslor. Det har snart gått ett år, och under ett år förändras vi människor på olika vis. Det betyder inte att det är dåligt, men det betyder fortfarande förändring. 

För hela världen

Dom hörde en sak, det behövde inte vara sant eller så. Men dom hörde det och dom störde sig på det, så då var det värt att föra vidare. För hela världen.
Är det inte lite ironiskt ändå? Hur lätt vi dömer varandra.
Precis som jag inte känner dom, känner dom inte mig.
Men ibland är det tydligen lättare att se en sak och tro det värsta, och då är det värt att föra vidare.
Och är det inte lite ironiskt ändå? Hur mycket hat folk lägger ner på sånt andra gör.
Jag menar, om jag gillar att "dokumentera" min vardag så gör jag det.
Och om det nu irriterar andra och får folk att klaga förstår jag inte varför dom tar sin tid och kollar ändå, och blir irriterade och känner för att klaga ännu mer.
För det är absolut inget tvång att läsa och se.
Men tydligen så fungerar det så, man tar sin tid för att kolla upp saker man kan snacka dåligt om, och sprida det vidare.
Vissa kommunicerar med varandra på det sättet idag.
Vilket gör mig så lycklig att jag har den där fina relationen till vänner då man pratar fint om andra, lägger energi på att göra saker som ger en goda minnen istället.
Att sitta ner och sprida rykten är faktiskt något jag aldrig har förstått mig på än, och inget jag väljer att lyssna på när jag har en hel dag med god energi att fylla istället.

Lingerie

Net-a-porter har ett sånt underbart utbud när det gäller underkläder! Så svag för den där "romantiska touchen" och även att dom håller det enkelt.

Sushi-onsdag

Idag när jag kom innanför dörren var mitt bruna hår och min bruna halsduk på fullaste allvar genom blöt/blött och kritvit/kritvitt! Har traskat mig hem i vindar med regn och snö.
Pappa gick och köpte lite tröstkäk åt mig, haha.. Det här får bli en ligga inne och se serier/filmer dag helt enkelt.

Drömmar i vaket tillstånd

Att vakna upp och se mig själv i spegeln,
Se mig själv i solblekt hår och solkysst hy.
Ta på mig en kort kjol och ett tunt linne.
Håret får fortfarande vara sådär rufsigt och det enda som täcker mitt ansikte är ett par solglasögon.
Sätta på mig ett par korall färgade loafers och ta med plånboken ner till hamnen.
Köpa mig en mjukglass och promenera längs vattnet.

Så mycket drömmar i detta vakna tillstånd.

Och plötsligt kan man aldrig mer stanna

Snö och kyla for tillbaka en snabbis, därför var det extra fint att vakna upp till en solig morgon. Mötte upp klassen i gamla stan och var på det bästa studiebesöket jag någonsin varit på. Efter det stack jag och två till tjejer från klassen till river Island som har öppnat i gallerian nu, och det var verkligen svårt att låta plånboken vara. Men jag var stark!

Angående min och Daniels video, haha.. Den kommer nog upp om två veckor eller så eftersom vi inte har tillfälle att träffas så ofta.