Sanna Isidorsson!

Kategori: Sådant jag har på hjärtat

spring

Minsta lilla just nu och jag lägger bara av, mina känslor springer runt och leker på räls och jag kan inte säga att jag mår nå vidare bra. Ett stort förlåt till familj, vänner och kärlek. Inget lexikon i världen kan hjälpa mig sätta ord på hur ledsen jag är över allting, och inte hur mycket jag verkligen uppskattar er hjälp. 

Något som är bra är att jag jobbade min första dag idag och det gick bättre än vad jag trodde, trivs så med familjen. Nu ska jag sätta på mig träningskläderna och springa bort lite tankar! Behöver lite vår, ljusa morgnar, sol och fågelkvitter just nu. Och en massa picknickar! Med jordgubbar.. melon.. vindruvor.. mormors saft.. kakor.. osv, drömma kan jag alltid oavsett humör!

Det allra finaste

Det allra finaste.

Att fastna i varandra. 

Där liggandes i soffan, kyssandes, så våra varma koppar te förvandlas till kalla, och på någon sekund så är dagen förbi. 

Låta fingrarna måla små mönster på varandras hud.

Vakna mitt i natten, lägga huvudet försikigt på ett bröst, somna om till rytmen av hjärtslag. 

Aldrig känna igen sig i sorgliga låttexter. 

Med lakan som luktar honom. 

 

 

Nothing will work unless you do

Ätstörningar, skilsmässa mellan föräldrar, en flytt långt ifrån mamma, en tappad relation till pappa, prestationsångest och depression.

Han la sin varma arm runt om mig och i mitt knä låg hon och frågade om vi kunde spela bamse tillsammans, på nedervåningen satt resten och umgicks. Närheten och värmen från alla kändes ändå upp till mig, och bara fanns där i mig. Ett rus, en känsla, ett hem.

Det var även söndag, och söndagar innebär alltid ett farväl, en tågresa, en rädsla och en ensam lägenhet. Söndagens rädlsa har bara blivit större och större, jag har sett den åka som ett tåg på en tågräls och igår tog tågrälsen slut. Rädslan exploderade och rann över bägaren. Jag har samlat på mig för mycket och mitt psyke, min kropp har sagt ifrån nu. Jag kan inte samla på mig mer och låta mig må som jag mår. Jag måste ha en förändring. Så igår bröt jag ihop, jag ville inte åka från den känslan som talar om för mig att jag faktiskt är hemma, jag ville inte komma fram till en ensam och tyst lägenhet, jag ville inte vänta på att pappa skulle lämna ett meddelande om att han inte kommer hem på kvällen, eller att han gör det och hittar något att höja rösten över istället, jag ville inte gråta över att det var skola dagen efter. Igår insåg jag att det går inte att stapla på med mer rädslor längre så jag tog ett steg, jag tog ett beslut om att inte bara tänka förändring utan att faktiskt göra en förändring.

Jag kan inte gå kvar på den skolan jag går på idag. Jag trivs inte alls och det händer att jag blir full av tårar när jag går ut från dörren hemifrån och mår illa när jag går in genom skolporten. Att gå en danslinje kan medföra en väldigt stor kroppsfixering och prestationsångest, vilket jag har fått och känt på sistone men nu är det inte bara det. Tyvärr så är det själva skolan i sig, jag mår verkligen inte bra av att vara där och kan inte försöka längre. Det har gått så pass långt att jag är beredd på att gå om i någon annan skola om det nu skulle behövas, och det är endast ett friskhetstecken, att jag själv har kommit fram till det. För jag måste fixa mig själv, innan jag fixa någonting annat.

Jag behöver söka hjälp hos en riktig psykolog och ge upp de besök jag har hos en kurator på ungdomsmottagning. Ja det har hjälpt att få prata med någon men jag behöver mer hjälp än vad jag har trott tidigare.

Jag ska ge ut alla mina känslor till pappa, jag ska för sjutton berätta hur jag känner och jag hoppas han är vuxen nog och tar till sig det så vi kan jobba på att bli en familj igen. För en familj är precis vad jag behöver just nu.

 

Jag vill inte

"Varför vill du ens göra så?"

Jag vill inte gå och lägga mig för att slippa känna magen skrika efter mat. 

Jag vill inte vara rädd för kolhydrater. 

Jag vill inte skyffla ner hälften av mina portioner i skräpkorgen. 

Jag vill inte göra vänner, familj ledsna och oroliga. 

Jag vill inte äta mina måltider ensam, så jag slipper tvinga i mig mer. 

Jag vill inte träna flera gånger om dagen, veckan ut. 

Jag vill inte hoppa över frukosten för att magen ska kännas tommare under dagen. 

Jag vill inte hoppa över dagens måltider om jag äter godis.

Jag vill inte, det är sjukdomen som vill.

 

 

klär av mig naken

Jag har kommit till den delen, den lite större delen, jag kommer nämligen ta av mig naken nu.

Ätstörningar, jag vet att det är en kamp som så många fler än vad man tror slåss med. Jag fick ätstörningar som 14 år, och det lever jag med än idag. Mer eller mindre. Jag har alltid haft ett väldigt känsligt psyke och är svagare på insidan än vad jag signalerar på utsidan. Är oftast väldigt glad och sprallig, och peppar alltid till mat och godis tillsammans med familj och vänner. Många såna signaler ger jag ut för att dölja hur jag egentligen mår eller känner innerst inne, vilket jag gör omedvetet. Det är så svårt att se vilka som egentligen gömmer sig bakom allt detta. För vem som helst kan göra det, och nästan alla gömmer sig för det. Gömmer sig genom att visa en helt motsatt sida. 

Jag tänker inte klä mig av naken nu för att få någon slags form av uppmärksamhet, jag tänker klä av mig naken för att strida mot mina rädslor, min ångest, jag tänker kasta mig mot allting. Att prata om det här och erkänna hur det verkligen är, står till eller hur man faktiskt tänker är den absolut jobbigaste delen. Men jag tror att den här delen kommer ta mig ett hjälpande steg på vägen. Ett hjälpande steg som talar om för mig att jag får må dåligt, jag får tycka dåligt om min vikt, om min kropp, utan att behöva skämmas. Utan ett ständigt tänkande om vad dom andra ska tro och tycka om mig nu. Men jag är fortfarande hon, den glada och spralliga tjejen som är galen i choklad. Jag är fortfarande hon som mår väldigt bra men också får må dåligt. 

Jag tänker klä av mig naken här på bloggen lite då och då nu framöver, för min skull, för att jag ska vinna över min ångest.   

En sådan där

1. Om du fick välja att leva i en TV-serie, vilken skulle du välja att leva i då?
Vänner, solklart! Vill ha en gnutta av varje karaktär i mitt liv haha. 

2. Vad ville du bli när du blev stor när du var barn?
En prinsessa och programledare för bolibompa. 

3. Vilken är din favoritdoft?
Av allt som finns att dofta på i hela världen? Oj! Den listan kan göras lång, men jag gör den lite kortare.. Våfflor i Gamla stan, svenska jordgubbar, eld i öppna spisen, frukt från marknaden utomlands, godis i lösvikt, bageriet tidigt på morgonen,  kokos, Medelhavets salta vatten, han, nytvättar hår, nytvättade kläder, NU ORKAR JAG INTE MER!

4. Om du var en stor stenbumling, var skulle du vilja ligga still då?
Antingen vid något vackert, stillsamt och rofyllt ställe. Helst där endast mina nära får vistas. 

5. Du får veta att jorden kommer gå under om tolv timmar. Vad gör du?
Samlar familjen, har chokladkalas, går igenom bilder och minnen och bara skrattar, pussar en massa på alla!

6. Vad tror du skulle vara annorlunda i ditt liv om du var av det motsatta könet?
En hel del faktiskt, tror jag.. 

7. Vilket är ditt favoritverktyg?
Klipper i allt, så sax! Eller.. aa sax. Kan ej bita på mina naglar så skulle sluta väldigt illa utan sax. 

8. Vad gör du om tio år?
Vad jag gör om tio år? INGEN ANING. Men visst har jag drömmar. Om tio år är jag 27 år och då bor jag väldigt gärna i en villa i ett mysigt område i någon mysig stad. Där vill jag bo tillsammans med min fina som står mig så nära hjärtat idag. Tillsammans med våra barn och en liten glad varelse på fyra ben och med en viftande svans. Jag vill jobba med något jag verkligen trivs med och som intresserar mig till hundra. Det vill jag göra om tio år. Sen vet jag att det är ganska kort tid för de drömmarna jag har vid den tiden. Men jag drömmer iaf.

9. Vilken är din bästa danslåt?
Dansar ju nästintill varje dag, till en massa olika typ av låtar. Men när jag vill lätta på hjärtat här hemma brukar jag sätta på Looking Too Closely och bara finna mig i det, den är så skön och det känns alltid så bra.

10. Om du var skitbra på att sy, vad skulle du sy då?
Om jag var riktigt skitigt bra på att sy skulle jag sy min kommande balklänning! För det är så svårt att hitta en som ser ut precis som jag vill ha det.. Men nu är det inte så och jag skulle aldrig våga sy min egna balklänning haha. 

11. Hur skulle du hantera situationen om du vann typ 108 560 000 euro?
Skulle inte kunna hantera den situationen alls. Faktiskt. 

12. Vad tycker du om ordet "hen"?
Det är väl ett bra ord, bra att använda i vissa sammanhang. Men ibland låter det faktiskt lite tramsigt. 

13. Vilket är ditt bästa recept och varför?
Mina hallonbollar, åh vad längesen.. Så fräscha och goda. Bara smälter i munnen. Det bästa är ju att det är godis-gott och väldigt nyttigt.

14. Vad tycker du om köttkonsumtion?
Kött är gött. Nej men jag vill iaf ha det ekologiskt och miljövänligt. Jag vill veta att det har gått till på ett bra sätt. Speciellt när det gäller djur.. 

15. Är du beroende av något?
Choklad, Daniel, dans. 

16. Vilken musik triggar din nostalgiska sida mest och varför?
Haha Shakira, kommer ihåg att mitt mål som yngre var att kunna dansa som hon gjorde på sina videos.

18. Har du något riktigt bra husmorstips?
Städa bör man, jo men det var väl typ det.

19. Finns det någon reklam du tycker är bra?
Alltid ICAs! Deras reklam som visas nu är verkligen så fin. 

20. Är du lik dig nu, som du var när du var barn?
Både ja och nej. 

Randigt

Ja det tar på mig att förstå att jag har hamnat i den rutan jag var i för 3 år sen. Jag mår så bra, men har man varit i den rutan en gång finns den alltid med på vägen. Mer eller mindre. Och nu börjar det bli mer igen. Trots att jag mår så bra som jag gör nu tar det här ner mig ändå. Det kommer ta ner mig tills jag hittar upp igen. Det är tid det handlar om, tid och tro. Jag kommer ge mig själv tid, och jag kommer börja tro. Men inte just idag. Så jag kommer vara lite randig framöver igen..

17 september

Jag har varit så makalöst trött idag. Mina ögon slog verkligen igen under min två sista lektioner. Har varit såhär hela den här veckan. Ska bli så skönt med helg och honom, även fast jag har en del plugg att göra. 

Sitter med mitt plugg just nu och ska snart iväg och handla, ska nämligen baka lite glutenfritt knäckebröd för första gången ikväll haha.. Är så ny med all denna allergi och vill lära mig att göra eget istället för att köpa färdigt hela tiden. Blir mycket godare så också!

All ilska till måndag

Jag har haft en sån fin helg tillsammans med familjen i hälsingland. Men min start på den nya veckan har inte varit lika fin. Framförallt så skäms jag över mitt land, jag är rädd och besviken. Och ja, det är valet jag syftar på. Utanför tänkandet på valet så har hjärtat mitt varit med om en sån oerhört tråkig sak idag. Tycker så synd om honom, och är även där riktigt besviken på folket vi lever bland. Jag har verkligen varit sur, riktigt förbannad idag. Fy. 

10 saker jag tycker om

1. Främlingar som ler när man möter varandras blickar

2. Nytvättat och fönat hår som man inte kan sluta dra fingrarna genom

3. Allra första början på en resa, då man står där på arlanda och skrattar åt varandras pass

4. Vara tidigt ute en helgmorgon och få det allra färskaste och nybakta brödet på ett bageri

5. När Daniel sträcker ut sina armar och gör den där minen, som visar att han vill ha en stor kram

6. Lyxa till vardagar med att äta ute på restaurang 

7. Stöta på nytt folk som förstår mig direkt

8. Sena kvällspromenader med den lugna spotifylistan 

9. Prata med mig själv när jag lagar mat eller bakar, så jag vet om jag gör det bra eller dåligt haha

10. Min mammas min när hon får en present av mig

I ett hus gjort av glas

Jag är så kall, jag har nog aldrig varit såhär kall. Det var nyss som jag tappade andan, kontrollen och föll. Jag föll bokstavligen ner till botten, jag fick ett litet skrapsår på kinden som ett bevis på att ansiktet/huvudet fick ta emot smällen först. Det var en av flera smällar för just den här kvällen. 

Just nu behöver jag se någonting annat än suddiga väggar och rädslan för det jag egentligen inte kan se, så jag sätter mig här och skriver av det hjärtat blöder.

 

En början

Jag vill ha den början, jag vill ha den tystnaden, den spänningen, den nervositeten. Jag vill vara rädd för att förstöra stämningen. Att bli bekräftad utan ord. Även fast jag vet att det bara är början på något så större, så saknar jag fortfarande den allra första början och alla dess känslor. Det har snart gått ett år, och under ett år förändras vi människor på olika vis. Det betyder inte att det är dåligt, men det betyder fortfarande förändring.