Sanna Isidorsson!

En påkallad uppmärksamhet

Ikväll är en sådan kväll då känslor och tårar inte går att hålla inne, ikväll måste allt ut.

Jag har mina nära och kära utspridda åt olika håll. Min mamma i Hälsingland, min pappa i Stockholm och min pojkvän i Strängnäs. Det betyder att planering betyder mycket för mig, jag vill veta och se framför mig att jag kommer träffa dom alla snart. När det gäller mamma och pappa är det jag som åker fram och tillbaka och känner att jag måste behaga de båda två, även mig själv. Jag förstår att mamma inte vill sova i en lägenhet som tillhör pappa, eller att pappa vill sova i ett hus som tillhör mamma, jag förstår att det kan kännas väldigt konstigt. Men jag sätter snart ner foten! Jag klarar inte av att resa så mycket som jag gör nu. Från början kände jag mig hemma på flera ställen, snart vet jag inte hur det känns att vara hemma längre. 

Sedan mamma och pappa träffade nya och blev kär på nytt har det styrt dom fram. Kärleken får en oftast att glömma, just då finns det bara en person och den vill man alltid vara nära. Jag vet det, eftersom jag själv har varit där, jag är där, men min kärlek för mina föräldrar är så ofantligt stor den också, jag behöver mina föräldrar lika mycket som jag behöver min Daniel. Och att åka emellan dom allihopa så som jag har gjort på senaste får mig att kollapsa. Kan man gå in i väggen pga för många resor? Just nu känns det nästan lite så. Men när det gäller resor för dom, då prioriterar dom sina partners istället. Ja, mina föräldrar har blivit lite smått blinda av kärleken. Och jag ropar nu på deras uppmärksamhet, för här är jag, deras dotter. Umgås med mig, planera med mig, fråga mig när vi kan ses, var tydlig med mig. 

Ikväll är jag verkligen ledsen, besviken och trött på min livsstil. Jag älskar dom över allt annat och är förstående, men en dotter måste få påkalla lite uppmärksamhet. 

Kommentarer

Laddar kommentarer...
Visa alla kommentarer
Formuläret laddas