Sanna Isidorsson!

Tre år från nu

Under studenternas veckor och alla trevligheter jag har följt med på är det många som har frågat mig om när jag tar studenten, vilken linje jag går osv.. Jag tycker absolut att det är roligt att folk frågar mig saker, men just de frågorna har varit jobbigare än vad jag hade tänkt mig. Jag visste att dom skulle komma, men jag visste aldrig vad jag skulle svara. I början sa jag som det var, men det blev bara jobbigare och jobbigare så jag valde att hålla det kort.. "jag har gått ut tvåan nu så jag har ett år kvar"

Jag har gått ut tvåan, men jag har bara en enstaka kurs med mig därifrån. Ni som har följt med och läst vet att jag har haft det väldigt tufft psykiskt så för ett halvår sen tog det stopp. Jag kunde inte gå genom de portarna som befann sig på Liljeholmen längre. Jag valde att göra klart någon kurs på distans och leta efter ett annat gymnasium. Jag var inne på att börja ett onlinegymnasium ett tag men efter ett samtal med min psykolog kom vi fram till att det skulle kunna dra ner mig ännu mer så vi uteslöt det och hon ställde mig frågan "men Sanna, vad är det du tycker om att göra? vad vill du göra?". Jag tycker inte om, jag ÄLSKAR allt som handlar om mode och skönhet och där fick jag ett klart svar. Jag ska läsa till stylist. Vi hjälptes åt och jag sökte direkt ett annat gymnasium som ligger precis där pappa bor, vilket kändes obeskrivligt skönt. Men då kommer vi till "när tar jag studenten?". Eftersom det är en praktisk linje kommer jag med största sannolikhet att börja från klass ett igen, men kurserna jag har avklarat ska jag förmodligen slippa att göra om. Det betyder alltså att studenten ligger tre år framåt för mig, men jag känner ingen rädsla eller obehag över det alls. Jag är lycklig och riktigt taggad på att få starta igång med något jag verkligen vill göra och jag tror att det här kommer bli riktigt bra och att jag kommer få tre underbara år. Det som är jobbigt för mig är andras tankar och åsikter, speciellt bland vuxna människor som ser på mig som om jag vore dum i huvudet. Jag gör inte det här för att jag inte är tillräckligt bra, jag gör det här för att det är något jag vill göra, för att det är något jag kommer må bättre av. Jag är riktigt stolt över min insats under de två år jag hade på Stockholms Estetiska Gymnasium, jag är faktiskt nöjd över mina betyg. Men det jag är mest nöjd med är att jag vågade ta mig därifrån, att jag vågade ta mig dit jag är idag. Nu ska jag göra det jag verkligen vill göra.

 

Kommentarer

Laddar kommentarer...
Visa alla kommentarer
Formuläret laddas