Sanna Isidorsson!

klär av mig naken

Jag har kommit till den delen, den lite större delen, jag kommer nämligen ta av mig naken nu.

Ätstörningar, jag vet att det är en kamp som så många fler än vad man tror slåss med. Jag fick ätstörningar som 14 år, och det lever jag med än idag. Mer eller mindre. Jag har alltid haft ett väldigt känsligt psyke och är svagare på insidan än vad jag signalerar på utsidan. Är oftast väldigt glad och sprallig, och peppar alltid till mat och godis tillsammans med familj och vänner. Många såna signaler ger jag ut för att dölja hur jag egentligen mår eller känner innerst inne, vilket jag gör omedvetet. Det är så svårt att se vilka som egentligen gömmer sig bakom allt detta. För vem som helst kan göra det, och nästan alla gömmer sig för det. Gömmer sig genom att visa en helt motsatt sida. 

Jag tänker inte klä mig av naken nu för att få någon slags form av uppmärksamhet, jag tänker klä av mig naken för att strida mot mina rädslor, min ångest, jag tänker kasta mig mot allting. Att prata om det här och erkänna hur det verkligen är, står till eller hur man faktiskt tänker är den absolut jobbigaste delen. Men jag tror att den här delen kommer ta mig ett hjälpande steg på vägen. Ett hjälpande steg som talar om för mig att jag får må dåligt, jag får tycka dåligt om min vikt, om min kropp, utan att behöva skämmas. Utan ett ständigt tänkande om vad dom andra ska tro och tycka om mig nu. Men jag är fortfarande hon, den glada och spralliga tjejen som är galen i choklad. Jag är fortfarande hon som mår väldigt bra men också får må dåligt. 

Jag tänker klä av mig naken här på bloggen lite då och då nu framöver, för min skull, för att jag ska vinna över min ångest.   

Kommentarer

Laddar kommentarer...
Visa alla kommentarer
Formuläret laddas