Sanna Isidorsson!

Walk away

Jag vill bara skrika lite, försvinna lite, gråta lite, prata ut lite, skälla ut lite, visa lite.
Men jag gör ingenting. Jag lever inte i en familj längre. Och jag antar nog att rädslan över att dom andra ska förstå det också är ännu större.
För ni säger att det är över, men ändå gråter ni er till sömns.
Och ni sa att det skulle ta tid, men ändå har ni hamnat fast i nya vägar när ni inte ens har bearbetat det gamla än.
Och jag blir bara en del på sidan som får höra hur ont det gör inom er båda.
Ni säger så mycket men vet så lite om er själva, så lite om mig.

Kommentarer

Laddar kommentarer...
Visa alla kommentarer
Formuläret laddas