Sanna Isidorsson!

I ett hus gjort av glas

Jag är så kall, jag har nog aldrig varit såhär kall. Det var nyss som jag tappade andan, kontrollen och föll. Jag föll bokstavligen ner till botten, jag fick ett litet skrapsår på kinden som ett bevis på att ansiktet/huvudet fick ta emot smällen först. Det var en av flera smällar för just den här kvällen. 

Just nu behöver jag se någonting annat än suddiga väggar och rädslan för det jag egentligen inte kan se, så jag sätter mig här och skriver av det hjärtat blöder.

 

Kommentarer

Laddar kommentarer...
Visa alla kommentarer
Formuläret laddas